För övrigt var hon vid sin avresa brynt av solen och hade ett mycket friskare utseende än när hon kom hit samt hade, fastän hon hela tiden förefallit att vara nervös, i det stora hela befunnit sig väl under sin vistelse härstädes.

Med Nygårds-Gustav hade hon ej haft någon förbindelse sedan de så plötsligt blevo osams i telefonen. De sista dagarna hade hon gått och våndats men icke kunnat förmå sig att taga första steget och Gustav, som inte visste om att hon skulle flytta, gjorde sig ingen brådska med att åstadkomma förlikning. De träffades sålunda icke vidare medan hon var kvar här, men då Gustav några dagar efter hennes avresa kom hit och fick veta att hon farit sina färde såg han ganska slokörad ut. Det uppstod emellertid sedan brevväxling dem emellan men huru deras bekantskap utvecklade sig i fortsättningen känner jag ej till och brukar för resten inte sysselsätta mig med andras angelägenheter om jag själv får vara i fred.

Anna följde med ut på farstubron med en näsduk i handen för att vifta till avsked, men Hasselkvist, som är en knepig karl, förärade Malin vid avskedet ett i förseglat paket inslaget syskrin, som han på lediga stunder limmat ihop av en i småbitar sönderskuren cigarrlåda, och på locket av detta syskrin hade han med siratlik tryckstil präntat ett välbekant ordspråk, som blivit uttalat av en vis man i tiden, och det lydde så här:

Skomakare, bliv vid din läst!

Noteringar:

Originalets stavning och interpunktion har bibehållits. Ett fåtal uppenbarliga fel har rättats som följande (innan/efter):