»Nej du, men det ska’ snart bli», svarade Anna småleende åt kamratens oförstånd och så började hon plocka fram koppar, grädde och socker samt nybakat, doftande vetebröd och skorpor.
»Kommer det främmande hit?» frågade Malin.
»Nej, inte vad jag vet, men varför frågar du så.»
»Jo, vem skall dricka ur alla kopparna som du dukat fram.»
»Gårdsfolket förstås, bonn och drängarna ska’ ju ha kaffe de också.»
»Jaså, finns det drängar här, sådana har jag hört talas om förut, huru många äro de då?»
»De äro fyra stycken förutom la’gårdskarn.»
»Finns det ladugårdskarl också, men vad har dom andra drängarna för sysselsättning då?»
»Nej, hör du, så’nt där skulle väl en bondpiga känna till», sade Anna och kunde ej låta bli att skratta åt kamratens totala okunnighet i allt som tillhörde lantlivet och dess förhållanden.
Nu hördes dunket av fotsteg i förstugan och drängarna stego in.