Vill man annorstädes i finsk och skandinavisk litteratur finna någon motsvarighet till denna karaktär, får man lov att återvända till Kivi själv. De flesta drag i teckningen av Juhani anträffas redan hos Esko i 'Nummisuutarit'. Emellertid skulle Juhanis överdrivna handlingar och uttryck icke alltid genom en enkel kontrast mot verkligheten göra så osviklig humoristisk verkan om icke Kivi tillika öste humor ur en annan källa, nämligen brödernas, enorma okunnighet. Det mesta av deras vetande härstammar från a-b-c-boken, almanackan och Gamla testamentet; det nya tycks ha gått deras hedniska sinnen tämligen spårlöst förbi. Deras återgivanden av dessa litterära alsters innehåll, av sina erfarenheter från tingsstaden o. d. äro en rolig hopblandning av kunskapsfragment och egna, primitiva funderingar och deras omvärderingar av ordens betydelse bli oemotståndligt komiska. Jag återkommer härtill i kapitlet om stilen och visar nu endast, hur böckernas språk och missförstådda innehåll tar sig ut i Juhanis repliker:
Juhani. Visst hoppar hjärtat en smula, när vi första gången står vid höga rättens bord, men en häv karl morskar snart opp sig. Jag kommer ännu ihåg, när jag hade vittna' för Björkback-Kajsa, stackarn, som begärde barnföda, jag kommer ihåg, hur komsarjen ropa': "Jan Jansson Jukola från Toukola by".
Timo. "Och hans yngre bror Timoteus"! Jag var ju också där; och visst fick Kajsa far åt sitt barn, så det small. Jan, jag var ju också vittne!
Juhani. Jo, jo. Men se där fanns då folk, farstun, trappan och gården full. I farstun satt jag och språka' med Tammisto-Gusta, vad och huru gossen borde säga inför lagen. Jag var just i färd med att språka med honom och kände med fingrarna på hans rockknappar, så där, så där, när komsarjen eller skallfogden ropa' med hög röst, så att mångas ögon och öron nog öppnades på vid gavel: "Jan Jansson Jukola från Toukola by!"
Timo. "Och hans yngre bror Timoteus!" Och visst i hundra fick Kajsa far åt sitt barn.
Juhani. Visst, visst.
Timo. Fast de inte lät' oss gå ed.
Juhani. Nej. Sant nog. Men vårt allvarsamma och redliga tal hade stor betydelse.
Timo. Och våra namn ha gått i protokollren och supplikren ända till kejsarn, du!
Juhani. Visst så. — Så ropa' komsarjen, och då guppa' det litet i gossens hjärttrakter, men snart fann han sig och upplät sin mun till sanningens ståndaktiga språk såsom aposteln själv, utan att bry sig om hela tingsmenighetens skratt och fnitter.