Nordöver vräkande fjärd skyar av stagsegelform ila i svindlande färd. Vidderna fräsa i storm.
Kvällningen stupar mot natt.
Ångarn från havsbandet styr
landåt, där fyr bakom fyr
blinkar ur rullande gatt.
Ångarn går trygg i sin träd.
Jakter i lä under land
leta en hamn och en strand.
Redlöst, bland skummande skred
vacklar ett fartyg på drift.
Gaddar och örar och grund
teckna långs bådlinjens rund
domen i rykande skrift.
Sprötet mot natthimlen sträcks.
Skyggt mellan sjöarnas bärg,
gulsiktigt blek i sin färg,
flämtar en fackla — och släcks.
Sommarns första dag.
I natt har sommarn vaknat. Än en vecka kvar av maj — den veckan räcker juni handen! I natt har flöjeln svängt och undret skett, det stora undret utmed himlaranden.
Där fäller dimman, tät som en ridå,
och bakom vecken allorna i troppar
från skären flykta. Men i strandens grå
och ärgigt gröna klyftor rägnet droppar.
Och lindan skjuter strån kring stugans knut, och gräs i skrevan spirar kring violen, och skärets fyra rönnar breda ut de gröna skärmarna och bida solen.
Inomfjärds.