“Ni har då endast spökrädda vänner?“
“Jag vet åtminstone en, som icke är spökrädd.“
“Och det är?“
“Den, som under min bortovaro hade mod att sticka biljetten i låset.“
“Ah, ni anser då mig för er vän?“ frågade den maskerade med en viss liflighet.
“Det var då verkligen ni?“
“Ja, min herre!“
“Men ni skulle icke vilja säga mig, huru ni bar er åt för att få reda på min aflägsna och dystra bostad?“
“Ingenting är omöjligt för oss fruntimmer.“
I detsamma stannade vagnen.