“Ni längtar då mycket efter förnäma damer?“ frågade ledsagarinnan med samma sorgbundenhet som i vagnen.

“Ja, i fall de hysa samma deltagande för fattigt folk i allmänhet som för mig.“

“Deltagande, säger ni?“

“Ja visst ... är det ej deltagande att hemta en fattig arbetare i vagn och att ...“

“Binda för hans ögon.“

“Det bevisar ett deltagande, som vill vara inkognito, ett deltagande utan anspråk på tacksamhet eller vedergällning.“

“Ha ha!“

“Ni finner det lustigt, tror jag!“

“Tyst, min herre, tyst!“

“Det är då icke nog med att vara blind ... ni begär äfven att jag skall vara stum.“