“Ja, ja, hon kunde komma ... bevare oss gud för det, gode Armand! ... Men hur kan jag träffa er, för att underrätta er, för att säga er ...“
“Det är gifvet att vi skola träffas ... Jaså, det här är farstun, som ...“
“Ack, Armand!“
“God natt, goda flicka! ... aldrig skall jag glömma ... Ah, der är första trappsteget.“
“Jag ville göra allt för er, Armand!“
“Hvad ni är god ... Och det här bär till trädgården, säger ni?“
“Och ni skall aldrig glömma mig, gode Armand! ... det är ju så?“
“Lita på min tacksamhet ... Här är ledstången, tror jag ... God natt, god natt!“
“Trohet i lif och död!“ utlofvade tvärt den exalterade kammarjungfrun.
“Skrik, så tror hon att jag ville strypa er!“ tillrådde henne Armand, i det han störtade utför trappan.