“Nå är ni färdig nu då?“ frågade stads-sergeanten.
“Färdig? ... visst är jag färdig“, svarade Hvita Björnen med återtagen glädtighet.
“Genast?“
“Ja visst, om det också vore på ögonblicket.“
“Jag kunde väl tro det ... Men ... men hvar har ni era saker?“ frågade stads-sergeanten, skådande sig omkring.
“Saker? ... Visserligen har jag en ritning på tapeten; men ...“
“Ritning? ... Ni har då sjelf gjort upp er marschruta ... Så mycket bättre ... men hvar har ni er kappsäck?“
“Kappsäck! ... Är ni galen, monsieur Carlion!“ ropade Hvita Björnen, skrattande.
“Hvem är galen?“
“Ni, med all respekt.“