“Och der stå femtontusen francs?“ frågade monsieur Carlion, ånyo klippande med ögonen.
“Nej, jag ser att der står ingen uppgifven summa“, svarade Hvita Björnen.
“Nå?“
“Men Armand Cambon sade, att hennes löfte gick ut på den summa jag nämnt.“
“Och Armand Cambon har sagt femtontusen?“
“Ja, monsieur Carlion.“
“Det måtte vara missförstånd, ty markisinnan påstod, att den unge mannen just varit den, som föreslagit hela affären och sjelf uträknat hvad den skulle kosta.“
“Emellertid är det såsom jag sagt.“
“Men så mycket kan ju icke behöfvas, käre monsieur Simon.“
“Det är visserligen sannt att det låter sig göra för mindre ... Nå, det är detsamma, bara det blir vackert och värdigt“, medgaf Hvita Björnen, fogligare än man af honom kunnat vänta.