“Det är gifvet, monsieur Simon.“
“Det är då åt er hon lemnat pengarna?“
“Ja.“
“Hela summan?“
“Femtontusen francs.“
“Var det så mycket?“ frågade stads-sergeanten, synbart förvånad.
“Ja visst var det femtontusen francs“, försäkrade Hvita Björnen med ifver.
“Och hon har lofvat er så mycket?“
“Ja ... vänta så skall ni sjelf få se“, yttrade Simon, tagande fram den lilla rosenbiljetten, som Armand Cambon på förmiddagen lemnat honom; “det här är markisinnans egenhändiga skrifvelse.“