“Och det är?“
“Att hon vände sig till er i denna sak.“
“Finner ni detta så underligt?“
“Ja.“
“Markisinnan är, skulle jag tro, berättigad att vända sig till hvem hon vill.“
“Visserligen, men ...“
“Och för öfrigt kan det ju göra er detsamma, allenast det blir såsom ni önskat.“
“Nå må göra då ... det är då åt er hon lemnat detta uppdrag.“
“Ja, och ni kan vara viss om att jag icke skall underlåta något, som kan bidraga till den lyckliga utgången.“
“Godt! ... jag får väl då rätta mig derefter.“