“Ni är för tung och ovig till saltomortaler, monsieur Simon ... Ni hoppar icke ens öfver sex man med påskrufvade bajonetter.“
Dervid tog stads-sergeanten ett nytt steg baklänges mot dörren.
Hvita Björnen följde honom icke, ty han hörde vapengny och upptäckte i den öppnade dörren flere män i municipal-gardets lysande uniform.
“Ni har gjort er mycket besvär, monsieur Carlion“, anmärkte Hvita Björnen.
“Det är visst icke något besvär, monsieur Simon“, svarade stads-sergeanten med en bugning; “ni är för öfrigt icke den förste betydande person, som lemnat Paris med eskort.“
“Men ni har glömt att jag år 1830 ensam fälde till marken mer än två dussin af Carl X:s schweizer-garde och hvilka alla voro halfva hufvudet längre än era gardister“, erinrade Hvita Björnen.
“Hvem kunde glömma det?“ yttrade monsieur Carlion; “men på den tiden var ni en oförståndig och hetlefrad yngling, då ni deremot nu är en äldre och sansad man.“
“Det är således med våld man ämnar föra mig från Paris?“ frågade Hvita Björnen.
“Med våld? bevare oss Gud derifrån!“
“Utan ransakning och dom släpa mig till Alger?“