“Hm!“
Armand Cambon hade således, i stället för att hålla sitt löfte till sin f. d. lärare, stält sig i queue utan att känna hvilken pjes skulle uppföras och utan att hafva Fanny Cerrito att skylla på. Vår hjelte var då en blind teatervurm.
“Skall vara alldeles utomordentlig, den der italienska dansösen“, återtog grannen.
“Jaså“, svarade Armand, temligen liknöjdt.
“Skall vara till och med bättre än Maria Taglioni och Fanny Elsler.“
“Jaså.“
“Monsieur tycker inte särdeles om balletter, tror jag?“ yttrade grannen något förvånad.
“Så der“, svarade Cambon med ett uttryck, som bevisade att grannen trodde rätt.
“Monsieur är kanske mera road af musiken?“ frågade denne; “ni är en stor beundrare af operan, monsieur?“
“Det kan jag just inte säga“, svarade Cambon mycket tankspridd.