“En penning-census beherskar det ärofullaste folk i verlden!“
“En parlamentarisk oligarki ... se der frukten af våra revolutioner, våra tårar, vårt blod!“
“Ja, ja! mille démons!“
“Ned med Guizot! ned med Lou...“
“Tyst! ... akta er för stads-sergeanterne!“
“Ah, der kommer ...“
“Var god och gif rum.“
“Af med hattarne!“
Folkhopen öppnade sig för en högväxt, något fetlagd man med vackert, ehuru något för stolt ansigte. De som trängde närmast denne man, blottade likväl sina hufvud, till ett tecken af sympati och vördnad.
Mannen, oaktadt sin stolthet, besvarade helsningarne med en liflighet, som röjde huru angelägen han var att bibehålla sin popularitet.