Den populäre stannade vid åsynen af en yngre man i blus, som äfven råkat komma honom nära.
“Monsieur Armand, ett ord!“ hviskade den förre i blusens öra.
“Jag står till er tjenst, monsieur!“ svarade denne med en djup bugning.
“Följ mig då.“
“Jag följer.“
Herrn och blusen aflägsnade sig ur folkträngseln och stannade först på rue Rivoli, der de, hviskande och med uppmärksamma blickar omkring sig, började följande samtal:
“Har ni fått biljetten, jag på förmiddagen skickade er?“ frågade mannen.
“Nej, jag har icke varit hemma sedan tidigt i morse“, svarade Armand.
“Då har min betjent tagit biljetten hem med sig, ty jag hade förbjudit honom att lemna den qvar, i fall ni vore borta ... Lyckligt då att jag nu träffade er sjelf.“
“Hvad önskar ni, monsieur?“