“Jaså ... några veckor! ... Ni ämnade bli borta några veckor?“ frågade Denise med ett ironiskt löje på de bleka läpparne, ty kammarjungfruns ansigte hade blifvit jemnblekt.
“Ja“, svarade Armand, förvånad öfver så många frågor om samma sak.
“Ni visste att ni skulle resa i morgon för att bli borta några veckor och bjöd likväl mig på operan till i öfvermorgon!“ yttrade kammarjungfrun med ett uttryck af harm, som icke kan beskrifvas.
Att bjuda någon på operan till i öfvermorgon, när man sjelf tänker resa bort i morgon och icke återkomma på några veckor, är under vanliga förhållanden i och för sig sjelft en svår sak. Men när den bjudna är qvinna och dertill på köpet fransyska, hvilken älskar spektaklerna kanske mera än sitt lif, då är det ett brott.
Lägger man nu dertill den omständigheten, att den bjudna betraktar den bjudande såsom sin blifvande kärälskelige man, då är det förfärligt, och detta så mycket mera som statens lagar, icke förutsättande eller anande möjligheten af ett slikt brott, icke heller kunnat bestämma det straff, hvarigenom det möjligtvis kan försonas.
Armand blef högeligen flat, hvarpå ej var att undra.
Det sjuka samvetet erinrade honom nu, att han besvarat kammarjungfruns ifriga önskan att i hans sällskap få beundra Fanny Cerritos dans med en bjudning icke för morgondagen, då han möjligtvis ännu kunnat vara qvar i Paris, utan för dagen derpå, då han trodde sig vara rest eller, rättare sagdt, just derför att han då trodde sig vara rest, emedan han af skäl, som vi äfven känna, önskade sin efterhängsna beundrarinna så långt vägen räckte.
“Och jag, som ville uppoffra mig för en sådan!“ mumlade Denise mellan tänderna och med en blick på dörren.
Armand började en stammande förklaring, men hvars slut Denise icke gaf sig tid att afhöra. Med en panters vighet kastade hon sig på dörren och försvann.
Armand, efter några ögonblicks öfverläggning med sig sjelf, hastade efter henne ut i farstun, genom trädgården och kom just lagom för att se markisinnans kammarjungfru hoppa in i vagnen och stänga vagnsdörren efter sig, hvarefter åkdonet rullade af med mer än vanlig hastighet.