Albert, som var mekanisk arbetare samt stor beundrare af Ledru Rollin och Louis Blanc, blef ledamot af provisoriska regeringen efter Februari-revolutionen och deporterad efter Juni-upproret.
“Hvem känner mig under denna himmelska slöja?“ frågade rösten.
“Jag, Armand Cambon“, tillkännagaf denne, hvars näsa i detsamma vidrörde en annans.
“Ah, verkligen! ... nu ser jag er ändtligen“, yttrade Albert, tryckande Armands hand.
“Var god och säg mig hvar jag är någonstädes“, bad Armand; “jag har gått vilse och vet ej om det är andra eller tredje gatan från Seinen som jag nu är på.“
“Det är den tredje.“
“Således rue de l’Université?“
“Ja visst.“
“Och ni är säker på det, monsieur?“
“Måtte väl det, efter min kusk stannat utanför detta hus, som jag nu måste upp uti.“