“Ni tviflar på att han är prest? ... Men efter hvad jag vill minnas, så har ni beskrifvit honom såsom en figur med vidrigt ansigte och lömsk uppsyn.“
“Beskrifningen är trogen, det kan jag försäkra er.“
“Morbleu! hur kan ni då tvifla på att han är prest?“
Detta omdöme af Albert förefaller läsaren kanske något för skarpt; men säkert är att de fulaste karlar, man möter på gatorna i Paris, äro prester.
Den svarta, oformligt långa och vida rocken, i förening med den lågkulliga och bredbårdade hatten bidrager icke heller till figurens försköning.
Vi frågade en gång en fransman, hur det kom till att alla prester i Paris med få undantag äro så fula, emedan det föreföll oss som om man med flit utvalde de fulaste till detta stånd.
“Det är för de arma qvinnornas skull“, svarade fransmannen, “ty fan sjelf kan ej vara farligare än en vacker prest.“
“Men“, invände vi, “detta öfverensstämmer föga med den katolska kyrkans idé, som förnämligast går ut på att imponera på de yttre sinnena och derför måste sträfva efter möjligaste skönhet i formen.“
“Nå, då är det derför att endast fula karlar vilja bli prester“, sade han, “för att genom den svarta rocken vinna den lycka, som skulle sky för deras blotta ansigte ... den svarta rocken, som förefaller oss karlar så obehaglig, har deremot en elektrisk verkan på damerna.“
“Enligt er, skulle således hela den katolska kyrkan endast vara till för qvinnornas skull“, anmärkte vi.