“Ja visst“, svarade fransmannen; “katolska kyrkan existerar icke blott för damernas skull, utan äfven genom dem. Utom dem hade vi alla för längesedan varit hugenotter eller protestanter.“
Vi lemna osagdt huruvida fransmannen hade rätt.
“Jag misstänker emellertid den der brodern för att stå i beröring med mördare“, yttrade Armand, “och säkert är att jag en gång sett honom i sällskap med en ficktjuf.“
“Jag vill minnas att ni äfven berättat det.“
“Då kommer ni också ihåg den der källaren, som jag upptäckt bredvid vår“, sade Armand, “och hvaruti fanns guld och silfver ... Jag trodde först att allt det der var deponerad egendom; men nu ...“
“Nu vill jag våga min hals på att det är tjufgods och att broder Bredôt är den drake, som rufvar derpå.“
“Minsann det låter otroligt.“
“Det vore kanske i sin ordning att meddela en poliskommissarie vår upptäckt“, föreslog Armand.
“Är ni galen!“ utbrast Albert.