Laudate eum, omnes populi!“
då är det åskan som mullrar öfver våra hufvud och det är som om marmor-grupperna rörde sig på sina piedestaler. Närmande sig under många nigningar de nygifta, framräcker presten mot dem den förgylda silfver-patén, hvilken de kyssa och derigenom besegla oupplösligheten af sitt förbund.
Derunder sjunger chören:
“Gloria Patri,
Gloria Filio,
Gloria Spiritui sancto!
Amen.“
Det är slut på högtidligheten.
De nygifta framför högaltaret lemna sina bönstolar.
De nygifta framför det andra mindre altaret knäböja ännu på sina, ehuru kyrkan, hvad dem beträffar, en god stund förut uppfylt allan rättfärdighet.