“Men jag frågar ånyo, hvarför du egentligen anser det så lyckligt?“ sporde Collette nyfiket.
“Ty om jag varit soldat, hade jag säkerligen icke fått hvila derborta ... derunder!“
Lyonäsaren yttrade dessa ord med en viss dofhet i rösten, under det att der for liksom ett hvitt moln öfver hans blomstrande kind.
Befann han sig kanske i ett af dessa stadier af lifvet, då menniskan på aningens vingar höjer sig öfver lifvet och döden, för att ett ögonblick hamna på evighetens strand?
“Men, min Gud, hvad menar du?“ ropade Collette, slutande sig häftigt och oroligt till sin älskare, “hvad menar du med derborta, med derunder?“
“Ser du ej kolonnen der!“ ropade Félix; “ser du ej frihetens bild som brinner mot solen!“
Ynglingens anlete glödde ånyo och hans ögon flammade.
Det hvita molnet hade flytt — flytt till älskarinnans kinder.
Åttonde kapitlet.
Luxembourg.
Inom Faubourg S:t-Germain och ungefär i midten af den stadsdel, som ligger söder om Seinen, är slottet Luxembourg beläget.