“Jag är ensam för närvarande“, säger han, “och kan ej gå från boden ... Men var god och tag dem sjelf för att visa madame dem ... Dessa äro ju ganska vackra ... det der, som står till 400 francs, kan jag svara för i tjugo år.“
“Men ni ansvarar äfven för de andra?“
“Jag ansvarar ett år för alla.“
“Men priset?“
“Det är fixa priser, som ni ser ... men ...“
“Men det der, som nu står för 400, skulle kanske kunna gå för 350?“
“Omöjligt, monsieur ... Men vi få väl se ... Ert namn, om ni tillåter?“
“Descats, advokat, andra våningen ... Au revoir, monsieur!“
Herrn i morgonrocken går med de sex uren.
Urmakaren följer honom artigt ut på gatan, men stannar utanför sin boddörr, följande med ögonen den förre, som ganska ordentligt går in i huset bredvid. Urmakaren står der länge väntande och småsvärjande öfver fruntimmernas obeslutsamhet.