“Ja visst“, svarade Plichon och berättade historien om
Perukmakaren och blomsterbuketten.
Vid rue de Stockholm[2] i huset n:o 4 bor madame Pélion, fyrtiårig och enka efter tre män.
Men, i stället för att offra blommor på trenne grafvar, smyckar hon hellre med dem sitt eget hår.
Madame Pélion har dansat förtvifladt i alla sina dagar, men det är endast hennes tre män som fått lungsoten på halsen.
Den som dansar gerna, är naturligtvis ofta på baler, och den som ofta är på baler, nöter mycket skor och ännu mera blommor.
Också är madame Pélion en af madame Furstenhoffs bästa kunder, ty madame Furstenhoff gör de vackraste och naturligaste konst-blommorna i Paris.
Men det är hvarken vackert eller naturligt att ett fyrtiårigt fruntimmer flänger så der förtvifladt, isynnerhet om hon är enka efter trenne män. Det är derför nödigt för efterdömets skull att man bjuder henne sitta och icke upptaga rummet för dem, som äro yngre än hon.
Det rum, som madame Pélion upptager i dansen, vore tillräckligt för minst tre flickor, ty madame Pélion är mycket fetlagd, hvilket likväl ej hindrar henne från att dansa med “abandon“, som det heter.
En dag i förra veckan skulle madame Pélion ånyo på bal.