“Hans höghet vet att ni fått ett halsband af konungen i Bayern och ett diadem af kejsaren i Ryssland.“
“Jaså, hans höghet vet det“, yttrar dansösen med ett leende, som endast den kan ega som eger presenter af monarker.
“Nu har äfven hans kunglig höghet ämnat ... Men om ni förrådde mig, om ni för hans höghet ...“
“Ert misstroende förolämpar mig, monsieur! ... Hvad är det som hans höghet ämnat?“
“Äfven gifva er ett smycke, men ...“
“Men?“ frågar dansösen med gnistrande ögon.
“Men hans höghet, ehuru ännu hvarken kejsare eller konung, vill likväl ej gifva er ett smycke sämre än deras.“
“Hans höghet vill då tillintetgöra mig genom så mycken godhet!“ ropar Clary nästan med tårar i ögonen.
“Hans höghet, som hvarken sett halsbandet eller diademet, fruktar ...“
“Hvad det gör mig ondt att hans höghet skall frukta!“