“Sainte Eulalie har i denna stund abbé Saint-Romme och hela det heliga kollegiet hos sig.“
Ånyo ljödo fem slag på klockan.
“Ah, någon af de våra“, yttrade broder Brédôt, resande sig upp från stolen.
Baron S:t-Bris tog fram en svart mask, som han hitintills haft dold under kappan och den han nu fästade för sitt ansigte.
Sextonde kapitlet.
Scener aftonen den 21 Februari.
Första scenen.
(Ett biblioteks-rum i ett hotel vid place Saint-George. Framför marmorspiseln, hvarifrån en liflig brasa flammar, sitta tvänne män. Den ene i medelåldern, undersättsig, fetlagd med alvarsamt ansigte. Den andre, närmare 60 år, är mycket liten och spenslig till växten, men med stort, rundt ansigte och glasögon på stor krokig näsa. Glasen synas brinna af de blickar, som blixtra bakom dem. Man ser af hela mannen nästan icke annat än hans ansigte, hvars minsta fiber är i oupphörlig rörelse. Den förre är Odilon Barrot, den sednare Thiers.)
ODILON BARROT. Anklagelse-akten verkade.
THIERS. Guizot log. Men hans leende var månens bakom molnet.
ODILON BARROT. Vi hafva instält banketten, men skall morgondagen aflöpa utan oroligheter?