“Vår vidtberömde doktor Levisière, ja, han var här för några timmar sedan.“
“Var han nöjd?“
“Ja, i dag var han mycket belåten.“
“Men i morgon är han det kanske ej?“
“Flauret har det ojemnaste lynne och hans belåtenhet är sällan långvarig.“
“Det är kanske nödvändigt att göra hans lynne jemnt och hans belåtenhet evig.“
“Våra tankar äro liksom gjutna i samma form“, yttrade den helige med ett lätt grin.
“Emellertid är vår ädle hertig en mäkta rik herre“, återtog han efter en stunds tystnad.
“Ja och vår ädle hertig skall dela med sig“, försäkrade baronen.
“Och vår tjusande markisinna?“