ANDRE ARBETAREN. Ni olycklig, monsieur! ni, med magasiner fylda från golf till tak!
FABRIKANTEN. Sannt. Men hvar har jag köpare för mina tillverkningar? Stillar man hungern med sidentyg? Släcker man törsten med kasimirer? Ännu en gång, farväl, messieurs! Skaffen mig bättre tider, och vi skola återse hvarann. (Arbetarne gå.)
FABRIKANTENS FRU (inträdande från ett sidorum). Du har då afskedat dem alla?
FABRIKANTEN. Ja.
FRUN (dystert). Hvad skola de nu taga sig till, de arme?
HAN (kort). Det vet jag ej.
HON (med stadig röst). Du vet det.
HAN (förlägen). Nej.
HON. Du hade kunnat behålla dem till månadens slut.
HAN. Nåväl?