BOUVET. Förstår du ej? När Bellona stöter i trumpeten, är Justitia stum. När den stora politiska vågen bär på sin ena skål barrikaden och på sin andra kanonkulorna, hvem tänker då på de små balanserna?
AIGRE (med gladare ansigte). Du har rätt. Men skola vi derigenom slippa betala?
BOUVET. Det kan ej sägas bestämdt. Men ett är säkert.
AIGRE. Och det är?
BOUVET. Att vi i värsta fall få något att skylla på. (Aigre kastar ifrån sig pistolen och omfamnar sin vän Bouvet.)
Femte scenen.
(En sal inom Faubourg-S:t-Antoine. En fabrikant står midt på golfvet, omgifven af en mängd arbetare.)
FABRIKANTEN (till arbetarne). Messieurs! det är mitt fullkomliga alvar. Från denna afton stängas verkstäderna, och hvar och en af er är fri.
FÖRSTE ARBETAREN. Men derigenom blifva ju på en gång mera än tvåhundra arbetare utan arbete.
FABRIKANTEN. Det smärtar mig lika mycket som er. Men är då jag den enda som nödgas afskeda sitt folk! Öfverallt, hvart I vänden er, skolen I höra samma klagan, skolen I se samma följder. Tiderna äro nu värre än de någonsin varit, samhällskroppen arbetar med ett ondt, som ej med vanliga medel kan häfvas. Jag är kanske mera olycklig än ni. Er skall man dock beklaga, men hvem beklagar mig?