La France appelle ses enfants.
Aux armes! dit le soldat, aux armes!
C’est ma mère, je la défends;
Mourir pour la patrie,
C’est le sort le plus beau, le plus digne d’envie.“
Femtio år äro, att vi så må uttrycka oss, inneslutna emellan dessa begge fosterländska hymner, af hvilka den förre är ett uttryck af hotet och den sednare af uppoffringen för fäderneslandet.
De blott nyfikna massorna, så lätta att urskilja från dem vi nyss utmärkt, vältra fram ur de tre stora ådrorna af Paris: Boulevarderna, Honoré-gatan och kajerna.
Dessa massor, ännu kalla, hafva ännu icke tagit något parti.
På place de la Madeleine möta skarorna från folk-qvarteren skarorna från S:t-Germain.
“La Marseillaise“ förenar sig med “les Girondins“, blusen med rocken, arbetaren med studenten, kroppen med anden.