Förenade göra de först en rund kring place de la Madeleine, hvarefter de bölja fram mot place de la Concorde i leder, breda som gatan och djupare än blicken kan mäta.
Men ännu är ingen arm beväpnad. Allt har utseende af en fredlig demonstration.
Det är endast “la Marseillaise“ som låter hotande, och detta med skäl.
Denna sång har sällan sjungits förgäfves.
Hvarje kuplett deruti är en hel rustkammare, hvarje ord en musköt, hvarje komma en sabel, hvarje punkt en kula af bly.
Den djupa kolonnen hejdas vid pont de la Concorde!
En pluton af linien, som der uppstält sig, fäller bajonetterna emot de framtågande.
De första lederna af kolonnen vilja stanna, men de eftersta skjuta på med oemotståndlig kraft.
“Messieurs!“ ropar till soldaterne en ung man i blus; “låten oss passera!“
“Tillbaka!“ svarar officeren, sträckande värjspetsen mot den ropande.