“Var lugn!“ ropar han till befälhafvaren för palatsets bevakning; “palatset är nu så försvaradt att icke en gång Europas bästa trupper skulle våga storma det.“

Generalens ord var icke tomt skryt.

Den ifrågavarande kolonnen stannar ånyo. En sqvadron dragoner med dragna sablar spärrar vägen framför den, och från begge sidor anrycka infanteri-bataljoner.

“Lefve dragonerne!“ ropar Armand, svängande sin mössa öfver hufvudet.

“Lefve dragonerne! lefve linien!“ instämmer folkhopen.

Dragonerne besvara helsningen med en salut af sablarne, hvarefter de sticka dem i skidorna.

De nöja sig med att med sina hästar hindra kolonnen från att komma vidare.

“Hvad skola vi nu göra?“ frågade en ung man i rock Armand.

“Vänta och ge oss till tåls“, svarar denne.

“Au diable!“