Dragonerne skåda äfven ditåt och rynka ögonbrynen.
Armand och hans många följeslagare vända sig om, i afsigt naturligtvis att se hvad som kunde vara anledningen till tumultet på andra sidan bron.
Men mellan dem och place de la Concorde röra sig för många hufvud, för att de skulle kunna se något. Dessutom hindras de derifrån genom den trängsel och oreda, som uppkomma deraf att alla vilja se och veta.
Följaktligen kunna de blott ana, men aningen är tillräcklig för att kritfärga deras kinder och komma deras händer att krampaktigt knyta sig tillsammans.
Men de som icke behöfva ana, emedan de ypperligt kunna se, äro de personer som hafva den afundsvärda platsen i peristilen till Deputerade-kammarens palats.
Peristilen till denna byggnad, som ursprungligen var det s. k. palais Bourbon, består af tolf sköna korintiska pelare, uppresta af Poyet.
Frontongen är prydd med en bas-relief af Cortot, föreställande Frankrike, omgifvet af frihetens och allmänna ordningens sinnebilder, dessa i sin ordning ledsagade af handelns, åkerbrukets, krigets, fredens och vältalighetens genier.
Från peristilen leder ned en trappa af nära femtio alnars bredd och tolf alnars höjd, nedanför hvilken äro stälde fyra kolossala marmorbilder i sittande ställning: Sully, l’Hôpital, d’Aguesseau och Colbert.
Deputerade-kammarens (numera National-församlingens) palats utgör genom sin peristil ett värdigt motstycke till Madeleine-kyrkans façade, som på andra sidan bron och place de la Concorde samt vid slutet af gatan med samma namn visar täflande sina stolta pelare.
Det är klart att man från en sådan peristil som den ifrågavarande måste hafva den friaste utsigt öfver place de la Concorde och att ingenting väsendtligare der bör kunna försiggå obemärkt af dem, som hafva plats i peristilen.