Också stodo der flere deputerade, beundrande truppernas strategiska ställning och med förakt nedblickande på den sammanpackade och liksom af en jernring omslutna folkmassan.
Visserligen hade kammaren för tillfället session, och inne i sessions-salen afhandlades ett lagförslag till fromma för banken i Bordeaux och utan motstånd af minoriteten, emedan de fleste af dess ledamöter voro frånvarande.
Men ganska få af de närvarande lånade sina öron åt ifrågavarande ärende.
Det var då mycket roligare att språka sins emellan om dagens händelser, under det att man fägnade sig åt anblicken af den storartade scenen utanför, scenen af ett folk omslutet af soldater.
“Hvem skulle tro“, sade en af de deputerade som stodo i peristilen, “att det är för att skydda en kammare, diskuterande ett bank-reglemente, som man utvecklar så betydliga stridskrafter.“
“Ganska sannt“, medgaf en annan; “också finns det väl ingen som tror det.“
“Kanske det är för att skydda det goda folket, som svettas dernere för Frankrikes väl“, yttrade en tredje skrattande och pekande ned på den sammanträngda folkmassan.
“Så synes det verkligen“, menade en fjerde; “men jag, för min del, har svårt att skratta deråt ... Hvarför rensar man ej platsen? ... Har man kallat hit öfver 70,000 man endast för att paradera? ... Eller anser man pöbelns nackar hårdare än hästarnes skor och rytteriets sablar?“
“Ni tycks ha mycket brådtom, monsieur, att förvissa er om motsatsen“, inföll en högväxt, mager man med skarpa, utpräglade anletsdrag.
“Jag har verkligen brådtom, monsieur“, svarade den tilltalade trotsigt; “jag skulle hjertligt applådera åt den första choc, som gjorde place de la Concorde slät som ett dansgolf.“