“Man dansar illa på ett golf betäckt af stympade menniskokroppar“, svarade den magre mannen.
“Ni har likväl visat att man kan dansa rätt bra på ett sådant golf“, anmärkte den trotsige.
“Förklara er, monsieur!“ uppmanade den magre med en ljungande blick.
“Hå, ingenting är enklare ... Ni har dansat er till generals-epåletterna på Afrikas slagtfält.“
“Ni gör då ingen skilnad emellan fiender och medborgare?“
“Ah! medborgare!“ upprepade den trotsige föraktligt; “ni talar som en Bergets anhängare ... Det vore, min själ, ej rådligt att i era händer lemna befälet öfver Paris.“
“Jag skulle icke emottaga det, monsieur.“
“Hvarför?“
“Emedan jag ej kunde gifva order till anfall emot ett folk, som 1:o) ännu icke gripit till vapen och 2:o) icke begär annat än uppfyllandet af dess lagliga rätt.“
“Dess lagliga rätt? ... Kallar ni la Marseillaise för dess lagliga rätt?“