Félix upptäckte snart den låga jerndörren, som förde ned till ifrågavarande vinbod. Den var tillsluten, såsom Armand förutsagt.
Félix bultade de fyra föreskrifna slagen.
“Hvem der?“ frågade en röst innanför.
“Bröd eller döden!“ svarade Félix, men så hårdt, att den oroliga, men omtänksamma Collette måste hosta af alla krafter, för att öfverrösta genljuden från gatan och gränden.
“Politiken förstör allt!“ suckade den stackars flickan i djupet af sitt hjerta.
Tjugutredje kapitlet.
Återigen spökhuset.
Ungefär vid samma tid som Félix och hans älskarinna stannade framför den lilla jerndörren inom Faubourg S:t-Antoine, stod Armand Cambon utanför det lilla huset vid rue S:t-Etienne och i hvilket, såsom läsaren vet, broder Brédôt bodde.
Armand hade, hvilket jemväl är bekant, efter sin återkomst från Lyon icke flyttat till sitt förra hem, spökhuset.
Han var något missnöjd med Albert och de öfrige ultraradikalerne, såsom vi funnit dels af hans anslutande till National’s parti, dels ock af hans samtal med den förre på opera-maskeraden.
Troligtvis var han icke heller belåten med en granne sådan som broder Brédôt.