“Ryslig, afskyvärd“, svarade Lyonäsaren lika raskt.
“Godt! ... Du känner då de många fel och brott, hvartill dess styrelse under loppet af sjutton år gjort sig skyldig?“
“Ja, jag känner dem“, svarade Félix med skallande stämma.
“Uppräkna några af dem.“
Lyonäsaren tycktes fundera något.
“De äro oräkneliga som sanden i hafvet“, svarade han slutligen, tagande hellre i klump än ingående i enskildheter.
Hans öron smektes af ett ymnigt bifallssorl från alla sidor.
“Men hur tror du dig kunna afhjelpa ditt fäderneslands olyckor?“ frågade ånyo rösten.
Den unge skräddaren funderade ånyo.
Han hade icke förut kommit att tänka på den saken, som likväl tål att tänkas på.