Den frågan skulle hafva förvirrat till och med andra än skräddare.
“Hur räddar du ditt fädernesland?“ fortfor rösten.
“O mitt olyckliga fädernesland!“ svarade Félix med en djup suck; “mitt stolta, mitt herrliga Frankrike, frihetens fädernesland, ärans fädernesland! ... O mitt olyckliga fädernesland!“
Den unge skräddaren reste sig på tåspetsarne och riktade ånyo sina förbundna ögon mot höjden.
“Tror du att konungadömet räddar Frankrike?“
“Nej!“ svarade Félix utan att denna gången behöfva fundera, innan han svarade.
“Men du tror att republiken är det enda räddningsmedlet?“
“Ja!“ svarade Lyonäsaren också lika obehindradt.
“Godt! ... Är du beredd att offra ditt blod för republiken?“
“Lif och blod!“ svarade Félix, slående sig för bröstet.