“Icke för någon, eho det vara må, skall jag uppenbara hvad som inom berörde samfund förehafves, tänkes eller verkställes.“
“Stummare än klippan skall jag vara inför fader och moder, syster och broder, maka, älskarinna och vän.“
“I fängelset och i bojan, på tortyr-bänken och vid stupstocken skall jag vara stummare än den död, hvaraf jag hotas.“
“Detta allt svär jag vid min faders hufvud och vid min moders hjerta.“
“Falle detta hufvud och briste detta hjerta den stund jag bryter min ed, utan att något annat samvete än mitt eget må kännas skyldigt till det blod, som gjutes för att försona den Blodröda Fanans rättvisa hämnd; och vare jag sjelf fridlös förklarad på hvarje torfva af den gröna jorden, på hvarje bölja af det blåa haf, fridlös i döden som i lifvet!“
När Félix svurit denna ed, rycktes bindeln från hans ögon.
Han blickade omkring sig, men såg ingenting annat än de blanka spetsarne af knifvar, dolkar, sablar och pikar.
Slutligen drogo sig dessa spetsar åt sidorna för ett blodrödt skynke, som fördes intill hans ansigte.
I samma ögonblick kände han sin venstra arm fattas och blottas.
Vidare kände han en smärta i samma arm, liksom hade någon skurit deruti med ett finare knifblad, och han såg derefter det blodröda skynket falla åt den sidan, der hans arm hölls.