En röst ropade:
“Nu har Blodröda Fanan, som redan druckit tusentals bröders blod, äfven druckit ditt, och vare du nu helsad såsom en värdig ledamot af den Blodröda Fanan!“
“Bröd eller döden!“ skallade från alla sidor under slammer och gny af sablar och pikar, som slogos mot hvarandra.
Derefter fördes den nye ledamoten till en bänk, på hvilken han sattes.
Man stack en tre alnars lång pik i hans hand och stälde en stånka öl framför honom på bordet.
Tjugusjunde kapitlet.
Vidare om Blodröda Fanan.
Ifrån den stund man ryckte bindeln från hans ögon hade allt gått omkring i den tappre Lyonäsarens hufvud.
Nu först började han någorlunda klart kunna se omkring sig.
Han befann sig uti en af dessa underjordiska salar, i hvilka de lägsta och fattigaste arbetarne under fristunderna bruka samlas för att röka, dricka öl, spela kort och tala politik, utan hvilken hvarken tobaken eller ölet i Paris skulle smaka.
Félix såg vid de långa borden idel resliga gestalter och vilda ansigten, dels med, dels utan blus.