Men regeringens många soldater, så lagom välsignande regnet, möta från alla sidor barrikader, öfverfylde med kämpar, som längta efter striden för att medelst denna kunna vederqvickas efter en i verksamhet genomvakad natt.
Armand Cambon hade rätt, när han gårdagen förut sade, att det äkta par, han berörde dag sammanvigt skulle följande morgon presentera verlden en barnaskara, den intet öga skulle kunna räkna.
Men han sade också, att icke heller några kanoner skulle kunna förstumma den.
Det är det vi skola få se.
Trummorna hvirfla, trumpeterna smattra, trupperna sätta sig i rörelse, ty äfven de behöfva värma sig.
Man slåss redan på flere punkter af Paris.
Regnets bäckar blifva snart röda; flere än en af dess vågor har redan slagit mot Stygens strand.
Alla portar äro tillstängda, alla fönster tillslutna, utom dem hvarigenom man skjuter ned på soldaterne eller kastar ned möbler för att förstärka barrikaderna. Fransmännen, i allmänhet goda hushållare, se dock icke mycket på en stol, ett bord, en säng eller en spegel, ja, icke ens på ett piano, när det gäller barrikader.
Vilda, halfnakna figurer springa på takåsarne, rifvande upp plåtarne och vräkande dessa ned öfver soldaternes hufvud.
Husvärdarne lyssna till dånet af de störtande taken, beräknande mindre hvad de nya kunna kosta, än den nytta, som de gamla kunna göra, när de väl hunnit gatan.