Der ser man allt, utom minnet af det förflutna. Der hör man allt, utom erfarenhetens visa röst, som likväl icke är något annat än den solklara sanningens. Man tror sig stå på hällebergets fasta grund, ehuru den glödheta grunden röjer vulkanen.
Kanske skulle man ändå känna det, om icke smickrets hermelins-matta, den hvita, lena och mjuka, med de många svarta tungorna på, i evighet låge utbredd under konungarnes fötter.
Rue Rambuteau är en stor, bred och ny gata, som, belägen norr om Seinen helt nära kyrkan S:t-Eustache, egentligen sträcker sig från place de la Victoire till boulevard Beaumarchais helt nära Bastilj-platsen.
Men man räknar vanligtvis dess början från dess mynning mot det stora torg, hvarinvid nyssnämnda kyrka ligger.
Sjelfva det stora torget, der hvarjehanda landtmannavaror säljas, har ännu icke fått något bestämdt namn, emedan man ämnar vidare utvidga det, efter hvad man också kan se af de många utdömda hus, som ännu stå qvar dervid.
Det är till mynningen af denna gata, vi nu föra läsaren, emedan man der upprest en barrikad af nära två våningars höjd.
Vi behöfva icke berätta att barrikaden bestod af vagnar, möbler och stenar.
Flere elever af Polytekniska skolan syntes på spetsen af denna barrikad, gifvande föreskrifter åt en mängd arbetare, som voro sysselsatte med ifrågavarande befästningsarbete.
Konsten att bygga barrikader hörer visserligen icke till läroämnena i den Polytekniska skolan; men dess elever ha dock alltid visat sig hemmastadda i denna konst och försumma icke gerna något tillfälle att vidare fullkomna sig deruti.
Också hugnades bemälte elever med många uppmuntrande loford af Ludvig Filip för deras ådagalagda skicklighet 1830.