“När och hvar skulle du möta dina motståndare?“ frågade Armand sin kusin.
“Jag skulle möta dem begge i Boulogne-skogen i morgon förmiddag, den ene klockan 9 och den andre 10“, svarade Félix; “jag tycker just att det kan vara lagom, och måtte väl hinna affärda den ene på en hel timma ... Men innan jag beger mig till stället måste du ge mig några lektioner, några goda råd ... Ljufva Collette, blir det mazurka eller polka?“
“Mitt första råd är att du så fort som möjligt visar mig på dina motståndare, ty i egenskap af din sekundant har jag åtskilligt att uppgöra med dem före affären, som, uppriktigt sagdt, icke är att leka med.“
“Champagne! först måste vi dricka champagne!“ skrek Lyonäsaren; “Collette, du och jag, vi tre ... champagne!“
“Ah, der står den ene“, yttrade Collette, visande på en omaskerad Pierrot, som stod helt nära dem med trefärgade band kring den höga röda mössan.
“Han!“ ropade Armand; “jag känner honom ... Dröjen här ett ögonblick, medan jag talar med honom.“
Armand närmade sig ifrågavarande Pierrot.
“Monsieur Eugène!“ sade han; “ni har blifvit utmanad?“
“Ja, gud vare lof!“ svarade denne; “ni kommer just lagom för att bli min sekundant, i fall det roar er.“
“Vid hvilken tid är mötet utsatt?“