“Och afslås“, tillade Laborde lugnt; “bon jour, monsieur! ... Akta er för pussen der! ... Nu klef ni ned er ... hvarför lydde ni icke min välmenta varning? ... Men så är det, när man nyttjar kläder och skodon, som staten får betala.“
“Hattarne af för trefärgade fanan!“ ropade flere röster från barrikaden, under det att flere bössmynningar riktades nedåt på polis-kommissarien och hans sergeanter.
“Gevär i arm! aktning för parlamentären!“ ropade Armand till sina vapenbröder.
“Aktning för parlamentären!“ upprepade desse och lydde.
Polis-kommissarien och hans sergeanter fingo således ostörde återvända till den plats, hvarifrån de kommit.
Midt på torget syntes en öfverste till häst, omgifven af sin stab.
Polis-kommissarien talade lifligt med honom, efter hvad man trodde sig märka från barrikaden.
“Det är ledsamt att jag icke ser till något artilleri“, sade Laborde till Armand.
“Förstår jag er rätt?“ frågade denne; “ni är ledsen öfver att man ej har kanoner att beskjuta oss med?“
“Ja visst ... sju eller åtta grofva kulor äro alltid helsosamma för en barrikad“, menade eleven af polytekniska skolan, “stenarne blifva derigenom mera sammanpackade och barrikaden följaktligen fastare.“