Han var vitne till alla de förödmjukelser, Frankrike måste lida, till den gamla arméens förstöring, till förlusten af så många dyrt förvärfvade troféer och till deras otacksamhet, som han antingen beskyddat eller tjenat.
När en Masséna sörjer, sörjer han sig till döden, och Masséna dog den 4 April 1817, endast 59 år gammal.
Massénas namn, kändt af verlden, har för Sverige en särskild betydelse.
Det var nämligen på honom och Bernadotte, som Sverige kastade blickarne, när det bland franska marskalkar ville välja sig en tronföljare, i tanken att genom ett franskt svärd återvinna hvad de svenska förlorat.
Osäkert är likväl, huruvida Sverige med Masséna återfått Finland; men säkert är att det, oaktadt Bernadotte, blef utan Finland.
“Dock, hvilken klinga, fransk eller svensk, mäktar korsa ödets glafven eller försynens skickelse!“ utropa försvararne af 1812 års politik.
Vänder man sig till Ryssland, så skall det utropa alldeles detsamma, men visligen tiga med rublerna och förräderiet.
I det hus eller hotel, hvarom nu i denna berättelse är fråga, bodde, såsom nämndt är, grefve de Vandeul med sin maka och en adertonårig dotter, den sköna Diane, yngsta och enda lefvande barnet af de sex, hvarmed den äkta legitimistiska familjen varit välsignad.
Adelaïde Géronnière och Diane de Vandeul hade varit pensions-kamrater och från den tiden knutit en innerligare förbindelse, hvilken likväl lidit något afbräck vid pensionstidens slut, emedan det icke öfverensstämde med den legitima principen, att dottern till grefve de Vandeul förtroligare umgicks med brorsdottern till en bankir, om än aldrig så rik och mäktig.
Adelaïdes giftermål med hertig de Beaudreuil hade visserligen någorlunda jemkat förhållandena, men jemkningen kunde aldrig bli fullkomlig.