Det var endast rikt och förnämt folk, som hade råd till sådana utgifter.
Grefve Rochefort berättar i sina memoirer, hurusom hertig Gaston af Orleans och hans vänner, allesammans fullblodige adelsmän, brukade om aftnarne roa sig med att på denna bro taga kapporna af beskedliga borgare och sedan svepa dem kring borgarnes hustrur, hvarefter både kappor och hustrur enleverades, utan att man vet om de beskedlige borgarne någonsin återfått det ena eller det andra, emedan Rochefort icke nämner något derom.
Vi taga dock för gifvet att de åtminstone bekommit sina kappor åter.
Borgares kappor voro åtminstone på den tiden icke särdeles frestande.
Helt annat var det med deras hustrur, och den ädle hertigen och hans ädle vänner sågo sig nog före, innan de svepte männernas kappor kring fruarna.
På bron var fordom ett corps de garde, dit den olycklige Gilbert, döende af snille och hunger, ofta nödgades taga sin tillflykt och der soldaterne, rörde af hans sorg och elände, delade med honom sin torftiga proviant.
Pont-Neuf, äfven sina historiska minnen förutan och af hvilka vi endast anfört några, är en märkvärdig bro.
Emottagande folkmassor från trenne de tätast befolkade delarne af Paris, Seinens södra och norra strand samt Cité, liknar den en stor ådra, genom hvilken flyter allt blod, alla lifs-elementer af den stora staden, oberäknadt att den i och för sig sjelf är en af de vackrare i Europa.
Hvarje stund af dagen och aftonen hvimlar den af folk, hästar och åkdon, en föga tjenlig promenad-plats för tankspridde samt alldeles omöjlig för döfva och blinda.
Nattetid är den, liksom alla andra platser i Paris, temligen lugn; men natten till den 24 Februari hörde till undantagen, ty då drogo hela härar af arbetare öfver den, för att intaga sina positioner för morgondagen och fylla Paris med nät af barrikader.