Armand och hans åt döden vigde bröder sprungo i blod och hoppade öfver lik.

Femtio voro de som hade följt Armand ut.

Men när vår hjelte hunnit kanonen, hade han, sjelf den förste, icke flere än tio efter sig.

De öfrige fyrtio stannade på vägen.

De stannade icke, de lågo.

“Vive la république!“ ropade Armand, i det han nedsköt tvänne artillerister.

“Vive la république!“ ropade han ånyo och nedslog tvänne andra med bösskolfven.

“Vive la république!“ instämde hans tio kamrater och nedgjorde den öfriga servisen.

Kanonen hade tystnat före servisen, och gatan var fri.

Som strömmen brusar fram genom en remna i berget, störtade folket genom den numera fria gatan in på platsen.