Det var också i hög tid för Armand och hans kamrater, ty municipal-gardet till häst, artilleriets betäckning, närmade sig.
Gardisternes blanka kaskar tindrade fram genom krutröken och hästskorna slamrade mot gatstenarne.
Bland dem, som bildade folkets första led, var den reslige Alphonse.
Framför honom sprungo hans tolfåriga elever, hvilka icke gerna kunde betraktas såsom ett led.
“Se så, gossar små!“ ropade Alphonse till dem; “passen nu på när första salfvan går ... Glömmen icke sabeln, karbinen, kasken och bonbon för fyra sous.“
“Vive la république!“ skreko Alphonses elever.
I detsamma lade folket an och aflossade sin första ordentliga salfva.
När krutröken af denna salfva något skingrat sig, kunde begge partierna betrakta hvarandra.
Arbetarne hade sigtat för högt, och det var egentligen häst-gardisternes kaskar som lidit af kulorna.
Likväl stannade chocken, emedan salfvan gjorde hästarne svåra att tygla.