“Du skall få den, ty du är värdig ... Du är renad genom Polens blod och helgad af jesuiterne.“
“Men bara denna heliga stund icke dröjer för länge.“
“Hur då?“
“Jag fruktar.“
“Hvad då?“
“Jo, att, om jag länge så här fullmogen och naken sitter på en qvist, jag slutligen börjar bokna och skämmas.“
“Du skämmas? ... det är icke möjligt.“
“Nej, det är icke möjligt“, upprepade flere masker skrattande.
“Vi arrestera er i lagens namn!“ ropade i detsamma tvänne röster, under det att tvänne starka armar nedföllo, den ena på päronets skuldra och den andra på tigerhufvudets.
Rösterna och armarne tillhörde tvänne långa stads-sergeanter, som banat sig väg genom de många åhörarne och sålunda äfven fått del af dialogen mellan rikspäronet och tigerhufvudet, en dialog hvars mening de lika klart uppfattade som alla de andra, ehuru den på dem gjorde en helt annan verkan.