“Jag ber om nåd, sire“, utlåter sig officeraren; “men jag har sett det med egna ögon.“
Det var det första sanningsord Ludvig Filip hörde.
Men hvarför säger ingen sin konung sanningen?
Derför att sanningen är ett brott emot hof-ceremonielet, och ingen hofman vill förlora sin konungs nåd.
Man skulle verkligen kunna tro, att hofmän hellre såge att han förlorade sin krona.
“Sire!“ ropar drottningen till sin gemål, “stig till häst och dö, om ni det måste! ... Från Tuileriernas balkong skola er maka och edra barn se, hur ni dör för er krona.“
Nog finnas konungar, som veta att dö för sin krona; men hvar finnas de, som veta att lefva för sitt folk?
Konungen ikläder sig hastigt generals-uniformen och stiger till häst.
Drottningen med sina prinsar och prinsessor sätta sig på balkongen.
Kaffet får stå.