“Man skjuter på Tuilerierna!“ ropar en hofman och flyr.
“Man stormar dem!“ ropar en annan hofman och flyr.
Konungen afkläder sig generals-uniformen och påtager en borgerlig drägt.
Drottningen, blek, orörlig, betraktar konungen.
Amélie, Carolinas höga dotter, exemplarisk maka och mor, skulle hellre hafva sett sin gemål afklädas för grafven än för flykten.
Hon vänder sig mot Thiers.
“Se der ert verk, monsieur!“ säger hon, “det är ni som är orsaken till allt!“
Thiers är svarslös för första gången i sitt lif.
Är det samvetet, eller är det blott deltagandet för en ädel qvinnas djupa smärta, som binder hans tunga?
Thiers skulle annars kunnat bevisa, att han varit konungamaktens stöd ända sedan Nebukadnezars tider.